Så var det måndag och ett rysligt oväder i den del av landet man bor i. Som det ser ut enligt pent.no varar det dagen ut. Man är sjukskriven sedan 11:31 i torsdags förra veckan då det skär till i höger knä först baktill sedan framtill. Man får allt se vad det kan vara, senare idag.
Det känns helkonstigt att vara sjukskriven för något sånt här men
räknar man 38 år låghaltande och dessutom artros på insidan av knäet är det nog mindre märkligt. Faktum är att hjärnan säger "jobba på, det är nog inget fel" men kroppen säger tvärtom. Här under flertalet år haft värk i ländryggen, höger höft så resultatet av allt är nog detta!
Att känna det som att vara "först och sist" gällande jobbet sätter press på en och då sliter man mer än kroppen hinner med, övervikt är ett stort minus men det har man dragits med i 38 år vilket bidragit till skador, förslitningar och mera skador!.
Som den man är har man tyckt "äh, lite smärta ska ju en man tåla!" det har man fått höra i familjen och tog fasta på, som barn. I vuxen ålder fick man inse att det var det
mest felaktigt dumdristiga som sagts, av vuxna!!! Nåja, mycket har korrigerats och det är ju en väldans tur det!
Väl mött! I ett gråtrist men dock ljust landskap, alla och en var.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar