Är hemma p.g.a. någon influensa eller vad det nu är. Verkar vara mycket skit i ledningar i kroppen kallad infektioner. Vad är då bättre än att, mellan varven, ta del av information om musikaliska förändringar man aldrig visste? Sagt och gjort. Till att börja med så tar man Slade som bildades 1966 och slutade 1986. Vad som senare blev är nog som det alltid är med andra band, kapitalet styr. Bandet Kiss måste ha varit detsamma efter 1995 men personligen fanns bandet mellan 1973 - 1981 därefter var de bara en parodi som höll fast i mjölkkossan. Numera är det smutskastning och pajkastning medlemmarna sysslar med. Bandet Dead Kennedys som man lyssnade frekvent på har även de en speciell historia. Bildades 1978 och upphörde 1986. Sångaren slutade medan bandets övriga medlemmar återbildade bandet, kan knappast vara annat än kapitalet där heller. I en tvist mellan sångaren och de andra medlemmarna fick de rättigheterna till låtarna. Dock kan sägas att utan original sångaren är bandets låtar tomma ord och substanslös musik. De gör det för kapitalets skull. Liksom Peter and the Test Tube Babies, GBH, 4 Skins, Uproar och många många fler. Ett band man lyssnade på under 90 talet startade 1981 och dog personligen 1995. Ministry. Det man aldrig visste var alla de kollaborationer de ingått i. Mängder av information finns på Wikipedia sedan finns information som aldrig kommit så långt och inte heller har någon som helst nytta av att finnas där. Det läste man för ett par år sedan i utländska musik magasin typ Uncut, Mojo mfl. Sånt som aldrig framkommit och intervjuer med band som aldrig tidigare släppts någonstans. Det var trevlig och intressant läsning även om det ligger på en personlig basis. När ens liv gäller musik eller åtminstone intresset så blev det naturligt att köpa dessa magasin. Ibland var det mindre intressant innehåll men det kunde då kompenseras med innehållet på den gratis CD som medföljde. Magasinen är för länge sedan lämnade till återvinning men CD skivorna finns fortfarande kvar i ens ägo. Så kan det vara och är.
Man kan skriva hur mycket som helst. Det sinar aldrig. När det väl sinar hinner man bara publicera så dyker nästa infallsvinkel upp. Åtminstone är det så ibland och då kan det ju inte hjälpas att det kan bli fler än en postning per dag. Visst kunde man haft skrivit en mil eller mer men det blir bara tråkig läsning för eventuella läsare. Det är det inte alla som tycks förstå. Finner man något intressant på nätet får det aldrig vara för detaljerat eller skrytsamt då blir det bara drygt att mala igenom. Att en del verkar för osannolikt kan bero på att det är EN sida av en händelse av kanske två eller flera. Det är dock intressant av olika anledningar. Man kan dock tröttna tillfälligt men finns ett brinnande intresse för ämnet så fortsätter man med jämna mellanrum. Så kan det vara och är.
SvaraRadera