lördag 9 maj 2015

Egna erfarenheter filmers format

God dag!

Lördag åter och så härligt! Inte alla lördagar har varit så utmärkta som sedan slutet av november 2014. Ja i så fall före 2010 då.

Erfarenheter av filmformat åsyftas det gamla systemet videoband. Man minns när videobandspelarna dök upp i slutet av 1970 talet. Då var det video 8, betamax och sedan kom VHS video Home system som skulle komma att dominera marknaden.

Det var olika märken men man själv kom i kontakt eller köpte första spelaren 1988, begagnad, sedan blev det en Thorn och den var riktigt bra, man bandade en hel del filmer från kanaler som Filmnet mfl men även kopierade hyrfilm. Det som kom att bli döden kvalitetsmässigt var när Longplay spelarna kom. Tråkigt nog bandade man in det mesta på Longplay. Dessa blev usel för att inte säga värdelös bild på.

År 2013 skeppade man iväg cirka 300-400 videoband på återvinningen och fåtalet inspelade på hastigheten Shortplay har kunnat föras över till DVD recorderns hårddisk vidare till DVD-R skivor. Hade man inte låtit sig luras att köpa en Longplay spelare hade fler filmer kunnat kopierats till DVD-R skivor...

Väl mött!

2 kommentarer:

  1. Första spelarens märke minns man inte däremot den andra Thorn minns att man köpte den av dens föräldrar 1989 för 900kr. Sedan lånade man en Longplay spelare med HI FI Stereo på Shortplay av en fd vän (ja ingen har man före, nu eller någonsin!) Med den bandade man åtskilliga filmer. Man skaffade ytterligare en spelare så att man kunde kopiera videoband, 1993 köpte man så en egen efterlängtad Longplay spelare Grundig GV240 med fjärrkontroll och det unika att kunna spela in med Text där SvT hade textade sändningar en annan "lyx" som fanns var att man kunde göra EN egen textremsa per program/film och det gjorde man. Den spelaren användes flitigt så länge filmkanaler och hyrfilm fanns. Ett par år senare gick den sönder och kostade 2800kr i rereparation, då två IC kretskort knäckts. Antagligen genom att nätsladden drogs ur!

    Så känslig var den spelaren. Gav bort den till någon och sedan klantade ungjävlar så att barnlås inträdde, lämnade den till en returbutik om att lösa, sedan var den försvunnen.

    Spelare #4 har man kvar än idag, en Luxor som man tyvärr betalat 3 gånger om innan man upptäckte misstaget. Spelare #2 var en Fisher som det tog ett tag innan man kom på hur man ställde in kanaler på vid timer inspelningar, då den var begagnad följde ingen handbok med!

    Efter video kom Laser Disc, dyra jävla spelare och skivorna var som vinyl LP skivor. Endast teknikfanatiker köpte såna. Därefter kom Video CD med Karaoke funktion filmer för dessa var ej svensktextade! Däremot karaoke var textade, de spelarna var främst populära utomlands, efter de kom en kombinerad film och games spelare där filmerna getts minimalt utrymme och spel nästan allt interaktiv CD eller CDI som det hette slutligen kom så DVD spelaren somliga utan och andra med inbyggd ljud dekoder. Själv hade man en Skål med inbyggd ljud dekoder och spärrad på regionsfri eller region 2, somliga "lödde om" så att de kunde se även region 1 filmer.

    Numera är region 2 standard för de flesta filmer och sedan kom "blu Ray" men någon sådan spelare har man aldrig haft...ännu.

    SvaraRadera
  2. Spelare skulle det vara. Varken Laser Disc eller CDI har man haft. Hade däremot lånat en Video CD spelare, med filmer man då inte hade sett. I början på 2000 talet (1:a DVD'n köptes 1999) kopierade man DVD film till VHS, då det inte fanns inspelningsbara DVD spelare. Det har man haft nytta av då många filmer utgått ur sortimentet eller helt sluttillverkad. Det såg man för några år sedan, tur man är smart! Naturligtvis fanns skivor med alltför hård kodning så inte kodknäckaren klarade dem, de kasserades.

    SvaraRadera