Som musiker kan man klart konstatera att världen består av otacksamma lägre arter. Inte människor och allra minst medmänniskor! Att uppskatta och än värre upphöja någon eller några som inte gjort eller gör ett värdigt jobb utan glider på i gräddfil är att gynna det förkastliga. I denna tid av förvirring och total mental som handlingsmässig kaos med likaledes regering, allians, väljare och bihang är det föga men främst noll förvånande!
Tyvärr är det i princip omöjligt att kombinera skapande med slavarbete så tillvida man inte är supermänniska eller har någon påhittad diagnos men de med det har oftast i n t e något jobb! Sedan är det tyvärr så att ska musik framföras ska den spelas in och spelas upp i etern repeterande några miljoner gånger för mindre bemedlade sombier till lyssnare och ändå begriper ingen något. Det är likt författare som släpper verk efter verk men ingen köper dem när de inte är överreklamerade medan de överreklamerade kan skriva vilken rappakalja som helst och bli masspublicerade. Tack och lov! Är man själv den totala motsatsen och gynnar hellre det okända, trendbrott och det i rent intresse utan att följa något alls. Avund finns inte när man själv inte är törstande efter framgång utan ser bara vad omvärlden går miste om. Så förblir det och det varar till tids ände!
Överflödiga parasiter finns tyvärr överallt! Vänder kappan efter vinden eller gömmer sig livrädda för verkligheten. Man hoppas att den mentalsjuka tidsålder som snart varat i 20 år begravs tillsammans med anhängare, sympatisörer och kappvändare - levande! Förstånd skall besegra allt vansinne slutligen!
SvaraRadera